Riddarrutten är en 36 km lång vandrings- och cykelled genom vackra landskap som kryllar av historia, kultur och fornlämningar.
Ruttens startpunkt är Karis järnvägsstation och går via Grabbes kanal och Grabbacka slottsruin, ända till Kungsvägen. Kungsvägen sträcker sig till Snappertuna by där du kan se Snappertuna kyrka, besöka Forngårdens museum och Raseborgs slottsruiner. Vid slottet finns även restaurang och café Slottsknektens stuga. Härifrån fortsätter rutten västerut på Norrbyvägen mot Norrby gård där du kan övernatta. Längs vägen stöter du på Malmbacka stug- och kolarby och kan även ta en tur via Offerlunden och Munsterhjelm Art Center. Från Norrbygård är det 10 km till Ekenäs centrum var du kan se bl.a. Gamla Stan i Barckens udde, Ekenäs kyrka, Kungsgatan, Slottsbacken och Ramsholmen. Här avslutas rutten varefter du kan ta dig tillbaka till Karis järnvägsstation med cykel, taxi eller tåget från Ekenäs.
För frågor och bokningar, kontakta Thony Wickströn tel. +358505970802, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..
Du kan läsa mer om att hyra cykel här!
Karis järnvägsstation
Karis station öppnades 8.10.1873 på Hangö-Hyvingebanan och användes i början endast av Billnäs bruk. I början av 1900-talet då kustbanan skulle byggas ville Karis, Svartå och Ekenäs bli knutpunkter för där kustbanan möter Hangö-Hyvingebanan. Karis valdes som knutpunkt då kustbanan då blev kortare samt att Billnäs bruk också behövde tillgång till kustbanan.
Då Karis blev järnvägsknutpunkt blev trafiken livligare och bangården fick fler spår och längre perronger. Då Hangö hamn fick ökad betydelse som exporthamn ökade tågtrafiken ytterligare och företagare, banker och industrier sökte sig till Karis. Stationsbyggnaden är designad av Bruno Granholm (1899) och fungerade även som restaurang. Karis fick ett eget lokstall som med tiden ersatte Svartås lokstall och depå. År 1904 fick lokstallet sina vattentorn och en pumpstation inrättades i Pumpviken för att förse tornet med vatten för ångloken. År 1914 efter att ryssarna hade sprängt Hangös tågverkstad flyttades även den verksamheten till Karis lokstall. Kring år 1926-27 uppfördes ett torn på östra delen av bangården där man mekaniskt kunde växla bangårdens alla växlar. År 1933 byggdes en bro över bangården som ersatte den gamla, farliga övergången.
Efter år 1970 slutade Karis fungera som en självständig depå och en del av stallet blev bilgarage då en del av tågen flyttades bort. Det förvaras inga tåg i lokstallet mera. År 1970 revs även den äldre lilla stationsbyggnaden som då hade varit bl.a. bostad åt stationsinspektorn.
År 1986 ställdes ångloket Tk3 1170 ut som ett minnesmärke om förfluten tid och i början på 1990- talet förnyades Karis bangård och fick ett helt nytt utseende. År 2020 färdigställdes en ny viadukt.
Grabbes kanal
Grabbes kanal har enligt uppskattningar byggts under medeltiden eller tidigare. Kanalen går genom Lojoåsen i centrum av nuvarande Karis. Kanalfåran syns tydligt på södra sidan av järnvägen. Den var sannolikt en del av en 500 - 600 meter lång farled från Svartån till Kilamossen som på medeltiden var Läppträskets nordstrand.
Kanalen har troligtvis varit brant och skarp i botten. Provresultat av markanalys av kanalens botten hänvisar till 1100- och 1300-talet. Det har även antecknats tecken på växtlighet från stillastående vatten och exceptionellt höga kalkhalter. Kanalen anses ha grävts i samband med bygget av Raseborgs slott och Grabbacka då byggmaterial fraktades denna väg från inlandet. Kanalbygget förblev ofullbordat då även den medeltida vattennivån var grundare än vad som behövdes i kanalen. Grabbes kanal ska ändå ha använts för att dra båtar från Svartån till älvfarleden som leder till havet. Hur hög vattennivån i kanalen varit, eller om kanalen alltid varit torr är oklart. Kanalen kan ha varit fylld med regnvatten och haft trösklar som tillåtit kanalen ha en annan vattennivå än havet.
Idag finns det en torr ca 200 meter lång, 10 meter bred och 2,5 meter djup del kvar av kanalen.
Grabbacka
Idag finns endast ruinerna kvar av Grabbacka adelsborg, ofta kallat Grabbacka slottsruin, som ligger vid en bergsklippa på sidan om vägen till Snappertuna. Grabbacka skiljer sig från andra borgar i närområdet, då den var ett privatägt herrgårdsslott.
Under förhistorisk tid var området en havsvik med bra läge för både lands- och sjöförbindelser. På medeltiden löpte Stora Strandvägen genom Karis och i socknen byggdes bl.a. Raseborgs slott, Junkarsborg och Grabbacka. Domare Måns Andersson Grabbe antas varit Grabbackas byggherre och att bygget påbörjats efter år 1483, då en lagändring återigen tillät bygge av borgar och torn i sten. Murningssättet har likheter med Karis kyrka som invigdes år 1470. Borgen byggdes i tre våningar av tegel och gråsten. Grabbacka hade även en liten hamn vid vattenfarleden mellan Läppträsket och Raseborgs slott. År 1525 tog Nils Grabbe över borgen efter sin far. Grabbacka adelsborg färdigställdes under Erik Arvidsson Stålarm i mitten av 1500-talet. Tecken på förfall började uppmärksammas därefter och borgen ödelades helt år 1672 efter en brand.
Grabbacka återupptäcktes på 1930-talet, gömd bakom växtlighet och jord. Idag kvarstår endast ruinerna av bottenvåningens murar och källaren. Nuvarande huvudbyggnad på Grabbacka byggdes på 1860-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1930-talet. Grabbacka skola blev färdig år 1916 och stängdes år 1964.
Kungsvägen
Kungsvägen, även kallad Stora Strandvägen, är en gammal väg från 1300-talet som i utökad version förenade Norden och Ryssland. Där vägen tidigare omfattade en vägsträcka av Europas äldsta
vägar, postrutten från Bergen över Oslo, Karlstad, Örebro och Stockholm, över till Åland och vidare genom södra Finland via Åbo, Helsingfors, Viborg och S:t Petersburg. Idag är vägen ca 480 km
lång och går från Åbo till Viborg. På många ställen följer vägen den gamla linjedragningen, medan den på andra ställen omvandlats till privatväg eller försvunnit. Längs Kungsvägen finns rikligt av Finlands historia i form av slott, borgar, herrgårdar, städer, landmärken och kyrkor. Vägen är markerad med bruna vägskyltar med en gul krona och texten ”Kungsvägen /Kuninkaantie”.
Snappertuna kyrkby
På medeltiden var Tuna stad ett centrum för livlig internationell handel och ett välbärgat samhälle som levde och arbetade kring Raseborgs slott. Det har antytts att invånarna i Snappertuna har ett
”mordiskt lynne” som de ärvt av sjörövare eller vikingar som bosatt sig i Raseborg.
Snappertuna kyrkby har uppstått på backar runt Snappertuna kyrka och består utöver kyrkan av prästgårdens byggnader, låne- och sockenmagasin, sockenstuga, socknens äldsta folkskola, ett pensionärshem, samlingslokalen Tunaborg och hembygdsmuseet Forngården. Prästgården fungerade som kaplanens tjänstehus och härstammar från 1830-talet. Sockenstugan är byggd år
1844 och fungerat som församlingshem sedan 1920-talet. Det gamla lånemagasinet är byggt före 1780-talet och det nya sockenmagasinet är från år 1806.
Snappertuna kyrka
Snappertuna kyrka är en korsformig träkyrka i mitten av Snappertuna kyrkby. Kyrkan invigdes
1689 och är en av de äldsta korskyrkorna i Finland. Prästgården och kyrkbacken är en av de bäst bevarade kyrkomiljöerna i landet, och även landskapets utseende är väl bevarat från 1900-talets början. Klockstapeln är från år 1776 och kyrkan genomgick en grundlig reparation år 1797, då kyrkan även höjdes med 7-8 stocklager, förseddes med ett brädvalv och fick en ny sakristia. Under
1860-talet fick kyrkan sin nuvarande yttre brädfodring och förstugorna byggdes till, men det nuvarande utseendet härstammar från restaureringen år 2000-2001. På kyrkogården finns hjältegravar till minne av dem som fallit för Finlands frihet samt ett gravkapell. 1851 skedde en skottlossning i Snappertuna kyrka, då en man trädde in i kyrkan och avfyrade ett skott mot kapellanen vicepastor Frans Selin som stod vid predikstolen. Kulorna träffade kyrkoväggen ovanför predikstolen då kapellanen hade hunnit böja sig ner och förblev således oskadd.
Forngårdens museum
Forngårdens museum är ett friluftsmuseum i Snappertuna kyrkby där man kan bekanta sig med hur man levde i Ekenäs skärgård i medlet av 1800-talet. Museet öppnades år 1958 och består av en huvudbyggnad, ett loft, två bodar, ett nothus, ett avträde(utedass), en lada och en
smedja. Alla byggnader har flyttats till platsen, där smedjan är det senaste tillskottet år 1998. Smedjan byggdes ursprungligen år 1903 och var i användning på sin plats i Bladkärr, dvs. där man viker in från kungsvägen mot slottet, ännu på 1970-talet.
Loftet var den första byggnaden som flyttades till forngårdens museiområde år 1949. Loftet fungerade som förvaringsutrymme för bl.a. kött och spannmål, samt sovplats för pigor och drängar på sommaren. Visthuset användes även för att förvara mat och är upphöjt med hög sockel för att förhindra ohyra.
Huvudbyggnaden var ursprungligen en mangårdsbyggnad på Halstö. Det är en parstuga men de äldsta delarna byggda på 1700-talet. En solig dag i mars år 1952 flyttades byggnaden, med hjälp av
32 hästar med släde, till sin nuvarande plats. Nothuset flyttades 1953 och är en stockbyggnad från Rådsböle där man förvarade fiskeredskap och fiskenotar. Pästladan är ursprungligen från Prästholmen och användes som förvaringsutrymme för hö som matades i Karis-prostens häst när han gjorde predikoresor i Snappertuna. Boden som ursprungligen är en spannmålsbod från Repubacka, fungerade vid Forngården år 1957-1981 som vandrarhem och har en gång i tiden beskrivits som ”Finlands sötaste vandrarhem”. Kärleksstigen som leder till Raseborgs slottsruiner skapades för att ge vandrarhemmets övernattare en kortare väg till närmaste matställe, d.v.s. Slottsknektens stuga.
Offerlunden
Offerlunden, också kallat Bosket, är en kulle i Söderby i Snappertuna. Kullen finns mitt i ett åkerlandskap och är bevuxen med lövträd så som ekar och lindar. En av sägnerna kring Offerlunden handlar om att en avgud, en oxe vid namn Fattberg, dyrkats på en kulle som sägs ligga ”strax nedanför Valhalla eller Nystuvu på Valhalla hemmans ägor”. Detta var efter att kristendomen införts så den dåvarande svenska kungen ville straffa folket för deras hedendom, vilket ledde till att
byborna i Söderby sänkte ner avguden i sjön. En annan version menar att Offerlunden var en hednisk offerplats där hedningarna gömde sin avgud (en malmbock) under offereken i lunden för att undgå de kristna. Ior Bock letade efter bocken på 80-talet då sägnen ansågs vara förknippad med Bocks Väinämöinen-mytologi. Enligt Einar Öhmans arkivsamlingar kan Offerlunden också ha sitt ursprung i adelssystrarna Märta och Sofia Tunderfelt på 1700-talet som sägs ha planterat Bosket med ädla lövträd.
Norrby gård
Norrby är en av de äldsta byarna i Snappertuna och fick sin början på 1200-talet. På 1500- talet började småskaligt jordbruk och bostadsskötsel avta och Norrby övergick från jordbruks- och handelsområde till herrgård under svenska kronan. Under kriget med Ryssland tvingades ägarna av Norrby att gå i exil i Stockholm och egendomen upprätthölls genom att arrendera ut markerna i periferin. Norrby genomgick frekvent ägarbyte under 1800-talet. År 1919 köptes Norrby gård av organisationen Svenska Småbruk och Egna Hem AB och delades upp i små tomtar och gårdar, varefter Norrby området kunde återgå till en struktur likt den medeltida jordbruksbyn.
Malmbacka
Malmbacka är en by med små timrade stugor och kolarkojor nära naturen. Stugbyn fungerar helt utan rinnande vatten eller elektricitet, men matlagning över öppen eld. På området finns tre gamla kolbotten som lämningar efter 1600-talets kolmilor, varav en i dagens läge är restaurerad och i årligt bruk.
Munsterhjelm art center
Munsterhjelm Art Center är ett konstcenter beläget i en traditionell lantbruksmiljö med sommargalleri, ateljé och natursevärdheter.
Ekenäs
Gamla Stan i Barckens udde i Ekenäs har charmiga trähus från 1700- & 1800-talet. Stadens historia går tillbaka till 1500-talet då det var en liten fiskeby. I Ekenäs hittar du även Kungsgatan, som är Finlands första gågata. Ekenäs kyrka är en gråstenskyrka från 1680- taler, byggd på initiativ av greve Gustaf Adolf Leijonhufvud. Kyrkans nuvarande utseende är från mitten av 1800-talet då den återställdes efter en brand. På Slottsbacken finns stengrunden av vad som skulle bli Ekenäs slott. Slottet blev aldrig färdigt men påbörjades på 1500-talet. Ramsholmen är ett grönområde med promenadstigar och rik flora och fauna.
